Regime är det system som tillåter att införa och reglera hur något fungerar . Demokratiska, å andra sidan, är ett adjektiv som är kopplat till demokrati (den form av regering som bygger på populär vilja).

En demokratisk regim är därför en som möjliggör befolkningens deltagande i beslut som rör allmänheten. Det är en serie institutioner och förordningar som organiserar staten och maktutövningen enligt demokratiska kriterier.

Vad någon politisk regim gör är att definiera hur regeringen är åtkomst och hur de myndigheter som ansvarar för statsförvaltningen kan använda sina fakulteter. När det gäller den demokratiska regimen bygger den på pelare som periodiska val (som tillåter medborgare att rösta sina röster i hemlighet och i frihet) och inrättandet av en konstitution från vilken alla lagar släpps.

Förutom alla ovanstående är det nödvändigt att känna igen andra funktioner i varje demokratisk regim som kan skryta med:
- Det finns yttrandefrihet, som visar att någon individ kan avslöja sina åsikter och synpunkter på något ämne.
-Jämförligheten är en av dess grundläggande pelare. Det bestämmer att alla människor har samma rättigheter och samma uppgifter. Alltså diskriminering, uteslutning eller begränsning när det gäller tillgång till möjligheter är fullständigt avvisad och förbjuden.
-Det hjälper till att möta de problem som är gemensamma för samhället och att kräva samhällets behov.
-Det finns pluralism och tolerans samt föreningsfrihet.
Den demokratiska regimen erkänner och stöder den befintliga mångfalden i det aktuella landet.
- Det bör också noteras att rättvisa har självständighet och att det finns en tydlig åtskillnad mellan de tre befogenheterna.

Kärnan i en demokratisk regim ligger i den massiva integrationen av samhället i beslutsfattandet och med gränser för dem som utövar makten. Regimens format förändrades under alla omständigheter med tiden .

I dag är de flesta demokratiska regimer engagerade i representativ demokrati : folket väljer sina representanter i institutionerna och det är dessa representanter som fattar besluten.

Antikens demokratiska regimer, som uppstod i Grekland, baserades istället på direkt demokrati : medborgarna fattade beslut i församlingar.

I motsats till den demokratiska regimen är den outemokratiska som kännetecknas av tecken på identitet som dessa:
- Det finns ett upphörande av vilka enskilda medborgares enskilda friheter.
- Det finns censur och pressen är helt kontrollerad.
-Det finns inget parlament.
-De tre filialerna (verkställande, lagstiftande och rättsliga) är centraliserade.
-En figur av en ledare eller en grupp som är helt kommandot är erkänd.
- Det finns ett utelämnande av vad som kallas förfallna processer.