Romanisering är processen och resultatet av romanisering . Detta verb hänvisar till antagandet av romerska civilisationen eller latin som språk, eller till främjande och främjande av båda.

James Curtis Hepburn, en kristen missionär och amerikansk läkare född i början av nittonde århundradet, spelade en mycket viktig roll i transliteringen av japanska till vårt alfabet, latin och det är tack vare hans arbete att det nu är mycket mer tillgängligt för att studera detta Orientaliskt språk, åtminstone under de första månaderna. År 1867 publicerade han sin tvåspråkiga ordbok, där han utnyttjade hans system för romisering av japanska .

Det finns mer än en version av Hepburn-systemet, både originalet och de reviderade, och alla används oftare än alternativen, åtminstone utanför Japan. Dess främsta fördel är att det på ett mycket exakt sätt anger det ursprungliga uttalandet av stavelserna, även om det här är nödvändigt att känna till den engelska fonetiken, eftersom han tänkte det från sitt eget språk.

Ett av de japanska ljuden representeras till exempel av stavelsen "ja", men bör inte läsas som början av "tvål", men tänker på det engelska uttalandet av namnet "Jack". Som det kan ses, på spanska har vi inte de nödvändiga ljuden att våga läsa detta system av romisering av japanska; Å andra sidan måste engelska talare också förstå att transliteration inte är perfekt. Stavelsen "fu", för att nämna ett annat fall, är inte helt representativt för det ursprungliga ljudet, vilket är mellan "fu" och "hu" (med en engelsk "h" som i "hej").

Även om Hepburn romaniseringssystemet uppnår en ganska noggrann approximation till det korrekta uttalet, presenterar den en uppenbar oregelbundenhet när det gäller de bokstäver som används för att representera de olika japanska karaktärerna. Fortsätter med "fu", denna stavelse tillhör en grupp där de andra börjar med bokstaven "h": hej hej, hej . Ett ännu mer oregelbundet exempel är följande: ta, chi, tsu, te till, där det uppskattas att den andra och den tredje stavelsen inte börjar med 't', brevet som är associerat med nämnda uppsättning.

I systemen Kunrei-shiki och Nippon-shiki uppträder däremot det motsatta fallet: större ortografisk regelbundenhet, men mindre noggrannhet i fonetiken. De två grupperna av stavelser som nämns i föregående stycke är skrivna , hej, hu, han, hej och ta, du, du, du, till .