Det är känt som cocoliche till det jargong som används av några italienska invandrare i latinamerikanska länder, som kombinerar uppfattningar av deras ursprungsspråk med element av spanska. Konceptet används vanligtvis i Argentina och Uruguay .

Cocoliche framkom under 1800-talet från blandningen av italienska dialekter med spanska språket . Mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom en stor andel av befolkningen i den argentinska huvudstaden från Italien . Alternationen av termer som hör till deras inbyggda dialekter och andra av värdlandets språk som härrör från utvecklingen av detta jargong.

Cocolichebeteckningen uppstod i den kröna cirkusen av Podestá-bröderna, där det fanns en karaktär som heter Cocolicchio . Detta var i sin tur inspirerad av Antonio Cuculicchio, en kalabriska invandrare som var en del av företaget som arbetar som en bonde .

Trots att cocoliche ibland försvann som jargong av daglig användning, kom flera av dess villkor upp till Buenosairean lunfardo. För närvarande används ord som "bagayo" (från bagaglio ), "chanta" ( ciantapuffi ), "chicato" ( ciecato ), "facha" ( faccia ), "mina" ( femmina ) och "pibe" ( pivello). ). Ett uttryck som "Kid, är du en chicato? Jag förstår inte hur någon med ditt ansikte kan lämna med en mina som är en bagayo ", i denna ram innehåller den delar av lunfardo men den har sina rötter i cocoliche.

Cocoliche hör till en grupp av språk som heter pidgin, en engelsk term som betecknar de förenklade språk som skapats och används av medlemmar i ett samhälle som inte delar modersmålet eller har lärt sig en annan på en tillräcklig nivå för att använda den istället för sin egen . Under hela historien har denna typ av fusion uppstått i många fall, särskilt i kommersiella relationer och i kolonier där slaveri utnyttjades för att täcka arbetskraften.

En pidgin, och i detta fall cocoliche, är ingenting annat än en förenklad kod som inte ger upphov till en komplex eller mycket exakt kommunikation eftersom det inte finns tillräcklig kunskap om båda talen av någon av parterna. Dessutom bygger deras strukturer nästan godtyckligt, ofta på grund av det liknande ljud som vissa termer har.

Med andra ord bildades cocoliche av behovet att de italienska invandrare från slutet av artonhundratalet var tvungna att kommunicera med invånarna i staden Buenos Aires, i avsaknad av tillräcklig kunskap för att tala fullständigt på spanska och på grund av hitta i argentinerna en tillfredsställande nivå av italienska.

Av den anledningen handlar det inte om införandet av en rad termer och strukturer som noggrant övervakades av Kungliga Spanska Akademin, men en desperat åtgärd som anekdotiskt gick ner i historien och lämnade sitt varumärke på spanska i Sydamerika. Naturligtvis, för att veta dessa ord kan vi inte resa till Italien och utvecklas lätt, särskilt eftersom de flesta misstolkades av argentinerna eller inte används på italienska språket, men i vissa specifika dialekter .

Som det händer med de termer vi införlivar från andra språk, även om blandningen i många fall inte förekommer i nivån på cocolicheen, är det viktigt att markera det kolossala avståndet som finns mellan formen och användningen av ett lånat ord och dess egenskaper på språket Original.

Det kallas också cocoliche för det eller det som visar en extravagant eller smaklös kombination . Till exempel: "Paulina är en cocoliche: hon klär alltid på ett löjligt sätt", "Denna fest kommer att bli en cocoliche" .